Versal media

Trädgårds artikel i Allt om Trädgård nr 05 2012 - Karin och Ulf Lorin Du kan hämta hela sidan som PDF genom att klicka här.

»Jag går alltid på känsla«

I ett rött hus omgivet av mormorsrabatter, grönsaksland och betande kor bor Karin Lorin. På åtta år har hon förvandlat sin trädgård från förfallen till välskött, levande och vacker.

Att kliva in i familjen Lorins trädgård känns som att ta steget in i ett lugnt och rofyllt rum. Runtomkring böljar Östgötaslättens fält, men i trädgården, omgiven av höga syrenhäckar, råder en vindstilla tillvaro. En bit bort, vid en av alla stenmurar, betar kossorna stora tuggor gräs. Karin häller upp flädersaft och ställer fram hembakade makron-kakor.

Matlagning, och speciellt bakning, är ett av hennes stora intressen – men att hon dessutom ägnar trädgården väldigt mycket tid går inte att ta miste på.

—Jag är omåttligt intresserad av att odla. Blommor, grönsaker, bär, frukt ‐ allt! Ibland lägger jag så mycket energi på att odla att jag glömmer bort att skörda, säger hon med ett skratt.

Karins odlingsglädje syns extra mycket i den stora köksträdgården som innehåller allt från potatis, dill, bönor och jordgubbar till vallmo, ringblomma och fingerborgsblomma. Den är avgränsad mot den övriga trädgården med en spirande äppelspaljé i tre våningar med äpplen som ’Aroma’, ’Ingrid Marie’ och ’Transparente Blanche’.

— Spaljén satte vi upp för tre somrar sedan. Äpplena har tagit sig riktigt bra. Den första våningen håller på att växa ihop sig och den andra våningen är på gång.

Karin drar sig till minnes att hon sett en äppelspaljé i någon slottspark ‐ och så var tankarna igång.

— Jag fungerar så. Ser jag något jag vill testa, då är jag ute i trädgården och fixar så fort jag bara kan.


Det roligaste är att prova sig fram!

Något av det första Karin högg tänderna i när familjen köpte den cirka 30 hektar stora gården, var att anlägga rabatter på framsidan av huset på varsin sida av den öppna entréverandan. Allt var då i stort sett igenväxt. Dessutom var bostadshuset från slutet av 1800-talet i behov av renovering. Men även om trädgården hade fått förfalla sedan gissningsvis 1960-talet fanns en stomme av till exempel syrenhäckar och stenmurar.

I dag känns rabatterna lummiga och frodiga, precis som trädgården överlag. Vacker, men inte perfekt. En plats att njuta av ‐ en plats att leva på.

— Jag läser gärna om trender, men jag går alltid på känsla, säger Karin. Ska jag nämna någon inspiration blir det engelska trädgårdar. Prunkande och en aning vildvuxna.

Återvinning hellre än nytt

Ett annat stort projekt var att lägga grus på framsidan av huset vid den stora kastanjen. Bredvid trädet trivs kattmynta ypperligt.

— Det roligaste är att prova sig fram. Jag flyttar ofta runt växterna för att se var de tar sig och passar bäst, säger Karin.

Att använda sig av det som redan finns på ägorna har blivit lite av Karins grej, hellre än att åka och köpa nytt hela tiden. Där familjen tvingades riva ett halvt nerfallet litet hus finns nu en mysig uteplats. Runt den växer mängder av smultron. I en kruka trivs en Mårbackapelargon och en tulpanpelargon som Karin med stolthet i rösten berättar att hon har lyckats övervintra.


Ektrappan får mer karaktär för varje år.

— Vi använde oss av husets gamla stengrund som bas för uteplatsen. Grunden fyllde vi upp med jord och lade betongplattor på. Här sitter vi ofta och fikar.

På ett annat ställe i trädgården står en vit vilstol på en samling kalkstenar som familjen har plockat från åkrarna omkring huset. Och i en av rabatterna står ett stentråg som de hittade i det gamla hönshuset.

Stormminne blev trappa

Den lilla trätrappan vid den ena husgaveln är ännu ett prov på lyckad återvinning.

— Jag ville ha en stentrappa, men min man kom på den briljanta idén att i stället använda sig av en gammal ek som fallit ner under stormen Per. Jag gillar trappan jättemycket ‐ den får mer och mer karaktär för varje år som går, säger Karin.

Eftersom trädgården är på 1 800 kvadratmeter finns det plats för både stora gräsytor, det frodiga kökslandet och färgsprakande rabatter.

I flera av rabatterna lyser olika nyanser av Karins favoritfärger grå, lila, rosa och lime. Färgerna finns representerade bland annat i funkia, lilja och riddarsporre. Men frågar någon om älsklingsblomman svarar Karin vallmo eller pion.

— Vallmo, för att jag är så fascinerad av den hängande blomknoppen som sedan öppnar sig hungrigt mot himlen. Och pioner, för att de är så vackra och somriga. Dessutom är de lättskötta.


Trädgårdsfakta
Här bor: Karin och Ulf Lorin plus de tre barnen.
Läge: Maspelösa utanför Linköping på Östgötaslätten. Trädgården har formen av en rektangel i nord-sydlig riktning.
Yta: Cirka 1 800 kvadratmeter.
Ålder: Äldre trädgård från slutet av 1800-talet som fått förfalla sedan gissningsvis 1960-talet. Familjen Lorin köpte gården 2004.
Jordmån: Mullhaltig lera
Zon: 2
Lyckas bäst med: Pion och Funkia som sköter sig själva.
Aldrig i min trädgård: Trädgårdstomte.
Drömmer om: En grusgård på baksidan av huset.
Kan inte leva utan: En riktigt bra spade.
Nästa projekt: Att lägga grus och kantsten runt norrgaveln.

Jessica Holm
För Allt om Trädgård