Versal Media

Artikel om inredning i Leva och Bo v51 2011 - Lantligt och New England Du kan hämta hela artikeln som PDF genom att klicka här.

»Lantligt & New England«

Lotta levde med drömmen om ett perfekt hem.
Men med flytten ut på landet omvärderade hon sig själv.
Nu är det naturen och lantlivet som ger henne kraft och styrka. Och perfektionist — det blir hon aldrig igen.

KOHAGAR, ÄNGAR OCHfält. En mer idyllisk plats får man leta efter. Här i lilla Skälleryd, i ett rött hus med vita knutar bor Anne-Charlotte ‐ eller Lotta som de flesta kallar henne. Hon växte upp på den lilla orten och trodde egentligen inte att hon skulle hamna på samma plats igen. Men ibland vill livet annorlunda.
— Vi bodde i lägenhet, hade precis fått barn och längtade efter ett eget hus. Så blev plötsligt den gamla lärarbostaden till salu. Vi åkte på visningen, bara för att titta, och såg en massa potential i huset, berättar hon.

EFTER EN TIDS funderande stod slutligen Lotta och Kalle som husägare. Det var ungefär tolv år sedan. Mycket har hänt sedan dess. Köket har fått en total make over. Det är numera stort och rymligt med gräddvita luckor och kakel i en varm brunaktig ton. Dessutom har ett lyxigt badrum blivit till. Bubbelbad, dusch och bastu ger utrymmet en härlig spa-känsla. På den stora ytan ryms även ett hörn med handfat, tvättmaskin och torktumlare. Och inte nog med det. Intill ligger en stor walk in-closet. Bara att gå direkt från badet in till garderoben!
— Vi satsade lite extra när vi ändå gjorde om. Det är viktigt med vardagslyx. Men allt kostar, så man får gå framåt med långsamma steg, säger Lotta.

DEN LANTLIGT ROMANTISKA stilen med inslag av New England går som en röd tråd genom huset. Färgerna är genomgående milda och mjuka vilket ger ett välkomnande och hemtrevligt intryck.
— När vi köpte huset skulle jag ha ett perfekt hem. Jag levde i en låtsasvärld och ville helst totalrenovera på en gång. Lyckligtvis hejdade vi oss och bodde in oss ordentligt innan vi började göra om.
Med tiden började Lotta omvärdera sig själv och sin inställning till sitt hem. Hon insåg att lycka inte var något som infann sig med hjälp av ett perfektionistiskt och välpolerat boende. Hon förstod att de nära och kära och lugnet på landet är det som ger henne kraft

»För mig är inredning något väldigt ytligt, men med en djupare innebörd. Jag vill ha det fi nt omkring mig för att trivas«

— Vi har inte ångrat oss en sekund. Vi är ganska många med barn som »flyttat hem igen«. Det finns en liten skola, en lanthandel och en aktiv idrottsförening. Vi känner oss inte isolerade på något sätt, säger Lotta.
Senaste projektet på hemmaplan är att inreda ett kontor till Lotta som driver en inredningsblogg och jobbar deltid som fotograf.
— Man kan jämföra det med en konstnär. Jag bygger upp små drömvärldar och får utlopp för min skaparlust. Men det innebär verkligen inte att mitt hem är helt perfekt för övrigt. Jag visar upp de här utvalda delarna som inspiration, förklarar Lotta.

I KÖKET STÅR en serveringsvagn full av tjusiga prylar. På ett rosa tårtfat vilar några härliga muffins och i en turkos skål ligger ett gäng solgula citroner. Krispigt, pastelligt och framför allt gör det sig väldigt bra på bild.
— För mig är inredning något väldigt ytligt, men med en djupare innebörd. Jag vill ha det fint omkring mig för att trivas. Men för att må bra måste jag även få vara bara vanliga Lotta. Med stövlar på fötterna och jord under naglarna.
Hon poängterar att hon absolut inte lägger ner någon förmögenhet på inredning. Att lägga pengar på exempelvis en resa, som ger minnen för livet, känns ofta mer relevant.

FÖR NÅGRA ÅR sedan utbildade hon sig till lärare. Men hon kände ganska snabbt att hon saknade inredningsbiten efter att i flera år ha jobbat i olika inredningsbutiker. Nu jobbar hon deltid som förskollärare vid sidan av sitt bloggande och fotograferande och sina stylistjobb.
— Just nu lever jag i en drömtillvaro. Mitt företag går bra och jobbet med barnen på förskolan är givande, men på olika sätt, säger Lotta

Text: Jessica Holm, Styling: Anne-Charlotte Andersson, Foto: Ken Pils