» Vi gjorde allt på
samma gång«

Bebis, husbygge och nystartad barnklädesbutik. Sofie och Kristoffer Widman har haft några hektiska år, men nu har bitarna fallit på plats och familjen har hittat lugnet i sin funkisvilla vid vattnet utanför Linköping.

I Ekängen, precis vid kanten av sjön Roxen norr om Linköping, har familjen Widman skapat sitt alldeles eget paradis i sitt moderna hus med tydliga funkis-influenser. Den nedersta "lådan", som på utsidan består av vit puts, utgör entrévåningen på cirka 140 kvadratmeter. Här ryms ett stort allrum och kök, men även två sovrum, ett lekrum och ett badrum. Den övre våning- en, med liggande träpanel av laserad gran, är på cirka 46 kvadratmeter. Här finns en stor möblerbar hall, ytterligare ett badrum och ett gästrum.

Sofie och Kristoffer flyttade från Linköping till Stockholm i 20-årsåldern. När de kom hem för att hälsa på sina familjer åkte de ofta ut till den igenväxta strandtomten i Ekängen.

— Vi stod här och tittade. Någonstans mellan all växtlighet såg vi sjön och drömde oss bort. Tänk om vi skulle våga bygga ett eget hus här! berättar Kristoffer.

̊Åren gick och tanken mognade. Sofie minns väl när hon bestämde sig på riktigt.

— Det var sommar och Elsa var ganska nyfödd. Jag satt på en filt på den enda minimala gräsplätt som fanns vid vår lägenhet i Liljeholmen. Jag svettades och ville ha natur, vatten och vind, säger hon och Kristoffer fyller i:

— Jag minns att Sofie ringde till mig när hon satt där. Hon sa bara: »Nu är det dags, vi måste flytta.« Och så blev det!

Så var processen var i gång. Paret köpte tomten och började titta runt hos olika husföretag, men hittade inget hus som kändes klockrent. I stället började de smida planer tillsammans med Sofies barndomsväns man, som är byggnadsingenjör.

— Vi var länge inne på att vi skulle ha ett enplanshus, fast vi fick inte riktigt till det. Så sent en kväll, under en middag när vi satt och pratade, dök idén upp om en övervåning med terrass runt om. Så nu bor vi i en vit låda med en brun låda ovanpå, skrattar Kristoffer.

— Vi hade sett massor av hus med snygga mörkbruna trädetaljer utvändigt. Det visade sig att de flesta använde fina träslag som skulle ha blivit alldeles för dyra för oss — så vi valde gran. Vi har tänkt ett extra varv kring det mesta för att hålla nere kostnaderna. Till exempel har vi laminatgolv i stället för trägolv, och dessutom har vi försökt göra mycket själva, säger Sofie.

Det innebar att paret tillbringade varje ledig stund vid husbygget. Under ett år hyrde de en lägenhet inne i Linköping för att kunna vara delaktiga i byggprocessen från början till slut. När de väl flyttade in var det fortfarande en byggarbetsplats utanför fönstren.

Nu, två år senare, börjar även trädgården ta form. På tomten mellan huset och vattnet står en röd trästuga med vita knutar. Den fungerar som förråd, men ska inredas till gästhus.

— Frågan är var vi ska göra av allt som vi stuvat in där, skrattar Sofie.

»Drömprojektet är att bygga en egen krog«

Utmed den gamla stengärdsgården står några nyplanterade träd. Sofie och Kristoffer berättar att de fick köra hit stora lass med jord för att plana ut trädgården innan de sådde gräs.

— Vi kommer nog aldrig att känna oss riktigt klara. Men det är väl också charmen med ett eget hus? Det finns alltid något att sätta tänderna i, säger de.

Båda två är väldigt nöjda med villans planlösning, särskilt med köket som smälter ihop med matplats och vardagsrum och formar ett stort L.

— I de här rummen är vi mest hela tiden. Vi lagar mat, sitter vid bordet och pysslar eller softar i soffan, säger Sofie.

I ett vägghörn sitter en insats i form av en braskamin. Paret kom själva på idén att den skulle monteras in i väggen. Dessutom passade de på att skapa ett långsmalt utrymme för veden bredvid.

— Fördelen med att göra allt själva, utan något husföretag, är att man kan göra i stort sett precis som man vill, säger Sofie. Men oj, oj, vad många val vi stod inför. Till slut fick vi ångest. Det blev lite: »Ska vi ha vitt eller svart kakel i köket? Skit samma, ta det som går snabbast att få hem.«

Ingen kan neka till att parets alla nätter av planering har gett resultat. Deras hus är sannerligen inget som försvinner i mängden. Det är ett funktionellt och välplanerat hem där det mesta ändå verkar vara uttänkt i detalj.

— När vi satt med planeringen drog vi oss till minnes all inspiration som vi samlat på oss under åren. I köket finns exempelvis ett litet vinkelfönster. Ett sådant hade jag sett på ett hus i närheten där vi bodde i Stockholm. Nu fick vi chans att skaffa oss ett eget, berättar Kristoffer.

En annan uppenbar fullträff är väggen i vardagsrumsdelen, som har fönster från golv till tak för att ge maximal utsikt ut över vattnet. Nere vid strandkanten står några stora säckar betong som blev över vid husbygget. Planen är att de ska användas till ett kommande bastubygge.

— Ett drömprojekt är så klart att även bygga en egen krog där nere, säger Kristoffer, som jobbar inom restaurangbranschen.

— Som om vi inte har nog att göra ändå, tillägger han med ett skratt.

Överallt i huset syns Sofies förkärlek för retromöbler. Teak är det dominerande materialet. Här och var står keramik- och glasvaser och annat som för tankarna till 50- och 60-talet. Stolarna vid matbordet har hon klätt om själv och lampfoten i glas har hon gett en ny, tidsenlig skärm.

— Jag dras till den tidlösa och stilrena designen och har alltid gillat återvinning i alla former. Varför köpa nytt när det redan finns så mycket fint i världen?

»Så fort valter sover finns det alltid något att göra«

Hon är en stor loppisfantast och åker på fyndjakt så ofta hon kan och hinner. Men just nu råder det köpstopp på möbler och lite större prylar. De drygt 186 kvadratmeterna är ganska välfyllda. Dock är huset under ständig förändring. Alla väggar målades exempelvis vita när huset byggdes, för att Sofie och Kristoffer ska kunna måla om eller tapetsera efterhand.

— Vi vill gärna bo in oss och känna efter hur vi vill ha det. Ett exempel är den stora soffan som vi köpte specifikt till det här rummet efter att vi bott här ett tag. Den passar perfekt och vi älskar den, säger Sofie.

Under Stockholmstiden drev hon en butik med second hand-möbler. Hennes förtjusning i retromöbler satte självklart sina spår även när hon skulle välja bebiskläder till sin förstfödda. Uni på Söder med sina färgglada, lekvänliga unisexkläder var en av butikerna som hon besökte frekvent.

— När vi bestämde oss för att flytta hem igen ville jag satsa på barnkläder i stället. Jag gick helt enkelt in på Uni och frågade om jag fick bli franschisetagare, och på den vägen är det! säger Sofie med ett leende.

Båda medger att det inte var särskilt smart att göra allt på en gång. Att bygga hus, starta en affärsrörelse och samtidigt ta hand om en liten bebis tog på krafterna. Men allt gick enligt planerna och de lyckades hela tiden behålla glädjen. Och nu har familjen utökats med ännu en liten medlem — förra sommaren föddes lille Valter.

Med en 4-åring, en niomånaders bebis och en egen barnklädesbutik vet Sofie vad hon gör på dagarna. Och vissa nätter!

— Att vara egenföretagare innebär ett jobb som jag aldrig kan släppa helt. Men det är roligt och känns meningsfyllt, annars skulle jag inte fortsätta, säger Sofie.

Nu jobbar hon enbart ett par dagar i veckan i butiken för att även hinna vara föräldraledig.

— Så fort Valter sover finns det alltid något att göra. Jag mejlar leverantörer, sköter inköp, gör bokföringen eller något annat, säger Sofie.

Förra året blev Uni utsedd till årets barnklädesbutik av tidningen Habit.

— Vi handplockar våra kläder och väljer alltid det bästa från miljösynpunkt. Priset vi fick är ett bevis på att det vi gör är omtyckt och håller i längden.