Versal media

Artikel om glaskonstnären Malin Lindahl - Östgöta Correspondenten - Kultur & Nöje Tisdag 6 augusti 2002 Du kan hämta hela sidan som PDF genom att klicka här.

Hennes konst är kristallklar

— Livlig och kraftfull. Så vill Malin Lindahl, nyanställd formgivare på Orrefors att människor ska uppleva hennes glaskonst.

— Eftersom mina teman ofta är kraftfulla, som kärlek och fruktbarhet, hoppas jag att de präglar min stil, säger hon.

Malin Lindahl är en av de glaskonstnärer som medverkar i utställningen V.O.V (Vadstena- Orrefors- Venedig) som pågår i Vadstena till den 18 augusti. Där visar hon upp sina vaser, skålar och fat av kristall med blästrade mönster. Dessa är produkterna av hennes examensarbete på Orrefors.
Sedan den 2 april i år är hon en av tio glasformgivare på det småländska glasbruket. De flesta förknippar Orrefors med klar kristall och klassisk elegans. Trots att bruket oftast håller fast vid denna tradition känner hon sig inte hindrad i sin konstnärliga utveckling.
— Det passar mig utmärkt eftersom jag är helt såld på kristall … i alla fall i nuläget. Hur framtiden ser ut vet man aldrig, säger Malin Lindahl.

Fascinerad

I början av sin 5-åriga utbildning på Konstfack jobbade hon mest med keramik. Men efter att ha provat på det, enligt henne, mer spännande materialet glas var hon fast.
— Jag är oroligt fascinerad av glas. Varje gång jag formger något nytt blir jag överraskad av slutresultatet. Mycket saker händer på vägen, säger hon med glöd i rösten.
Hon nämner flera gånger att det transparenta särdraget hos glaset speciellt har fångat hennes intresse.
— Den inneboende lystern och samspelet med ljuset gör fantastiska saker. Jag sätter ofta upp ett mål när jag börjar jobba, men förändringar sker alltid under arbetets gång på grund av glasets inneboende egenskaper.

Berättandet som drivkraft

Blästrade mönster har blivit hennes specialitet. Hennes fat pryds bland annat av hjärtan och pilar. Ibland fyller hon dem med färg, ibland nöjer hon sig med att låta dem vara kristallklara.
— En av mina drivkrafter är berättandet. Oftast vill jag säga någonting med min konst, men det är inte alltid så lätt att sätta ord på vad mitt budskap är.
Hon funderar en kort stund och tillägger:
— Det handlar alltid om ett slags uttryck och sökandet efter min egen stil, självklart i samklang med viljan att få fram en bra produkt.
Ibland graverar hon fram sina mönster, vilket i motsats till blästringen ger tunna, skira linjer. Men hon ser med spänning fram emot att ta del av alla andra tekniker som det finns kunskap om på Orrefors.
— Slipning är något som jag tänker försöka mig på i framtiden.
Hon har sina rötter i Leksand, Dalarna. Nyligen flyttade hon ner till Småland för att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt på glasbruket.
— I början när man är färsk är det viktigt att vara nära tillverkningen och alla människor som jobbar där. Efter en tid kan det fungera att jobba hemifrån.
Många av de övriga formgivarna bor på olika platser i landet. En riktigt erfaren »Orreforsare« är Vadstenabon Jan Johansson. Han har jobbat på bruket i drygt 30 år och är en källa till inspiration för Malin Lindahl.
— Med sin erfarenhet är han verkligen värd att lära av. Han använder sig av ett mer minimalistiskt uttryck i motsats till mig. Jag vill hellre ha mer än mindre.

Välkommet tillskott

På utställningen i Rödtornet i Vadstena står Jan Johanssons massiva, sågade block i kristall sida vid sida med Malin Lindahls alster. Både Jan och hans hustru Berit Johansson är glaskonstnärer och vänner till Malin Lindahl.
— När Jan och Berit blev tillfrågade av kulturnämnden i Vadstena att anordna en glasutställning frågade de mig och två andra glaskonstnärer, Ida Olai och Anna Forsling, om vi ville medverka, berättar Malin Lindahl.

Har inte släppt keramiken

För en tid sedan reste hon med Jan och Berit Johansson till glasets Mecka, Venedig, där Berit arbetar för glasbruket Pauly.
— Att som nybliven glaskonstnär åka till Venedig är otroligt lärorikt. För Malin var det en ny upplevelse att se så mycket glas som de har där, säger Jan Johansson.
Malin Lindahl är inställd på att fortsätta med glas ett bra tag framöver. Men poängterar återigen att man aldrig vet vad framtiden bär i sitt sköte.
— Keramik tycker jag fortfarande mycket om. Så risken är stor att jag inom kort kommer att sätta upp en drejskiva i källaren, säger hon med ett skratt.

Jessica Holm (fd Rickardsson)
För Östgöta Correspondenten - Kultur & Nöje Tisdag 6 augusti 2002